I vilken ände börjar man?
Efter att ha suttit och vägt för- och nackdelar med alla årstider och med de nästkommande åren (2010, 2011, 2012?) kom vi till slut överens om ett datum.
Och där stod vi med ett datum, men inga planer utöver det. Valet av datum och kanske framförallt år gav oss en relativt liten budget att jobba med, det var alltså inte tal om att ringa upp en bröllopsfixare och närmaste slott. Men vi gillar absolut en riktigt bra fest för mycket för att bara springa ner till rådhuset över en lunch sådär. Något däremellan får det bli.
Som tur var hade Wapnö slott det goda omdömet att arrangera en bröllopsmässa mindre än en halvtimme bort från oss helgen efter att vi bestämt oss. Vi beslutade oss för att detta event skulle bli vårt startskott till planerandet.
Väl på mässan ute på Wapnö fick jag panik. Både jag och J är nog väldigt lugna och samlade, ingen av oss stressar upp oss nämnvärt över saker och ting. Men när den ena fotografen efter den tredje floristen utbrast "VA! Nästa sommar OCH NI HAR INTE BOKAT fotograf/florist/catering/klänning/musikunderhållning?!" så började både jag och J undra vad vi gett oss in på. Fast det är klart, när man ser till våra tidigare meriter: Han som varit projektledare för ett arrangemang som engagerar ungefär 1 500 personer under tio dagar, och jag som är högst ansvarig för en organisation med 23 anställda - nog borde väl vi klara av att sy ihop ett bröllop på nio månader?
