Tema - nödvändigt ont eller grädde på moset?

Jag och J satte oss ner en kväll med papper och penna för att bestämma i vilket tema vårt bröllop ska gå. Vi ville ha ett tema som speglade oss och som var lite annorlunda, utan att vara för annorlunda (inget undervattensbröllop eller annat avvikande).  När vi funderade kring tema ville vi hitta något som var en gemensam koppling för oss, något som beskriver oss båda, men också vårat förhållande.


Efter att ha googlat efter bröllopsteman och hittat både det ena och det andra, snubblat över "sagobröllop" (är inte alla bröllop det ändå?), "rockbröllop" eller "bröllop på natten"  kom vi fram till att våra liv kretsar kring möten, styrelsesammanträden, stämmor och valmöten (låter inte så upphetsande, kanske). Men för oss föll det sig naturligt att låta mötesformalia genomsyra bröllopet. Det var ju i styrelserummen som vi först möttes! Temat innebär inte att vi kommer att ha votering vid vigseln eller att toastmastern ("talman") kommer att ha en avgörande utslagsröst vid eventuella problem under festen, det är mer en rolig twist, kan man säga. En helt sjuk twist, inser jag ju nu när jag skriver om det, men som sagt - för mig och J är det självklart!

Utöver ovanstående tema så kommer vårt bröllop liksom alla bröllop med självaktning självklart även ha ett färgtema som genomsyrar allt lull-lull. På vårt bröllop blir det: Rosa, brunt och champagne/guld.


Avslöjande

Varken min eller J:s släkt vet om att det kommer bli brölllop i sommar. De vet att vi är förlovade, såklart, och kan väl itufrån det räkna ut att det någon gång kommer att bli tal om en vigsel - men de vet inte när. Två personer vet, och det är mina två närmsta vänner (som också kommer få äran att vara brudtärnor, men det vet bara en av dem om). Jag kunde inte låta bli att berätta för dem, helt enkelt (och detta efter att jag haft världens utläggning för J om hur enkelt det är att inte berätta och förbjudit honom för att berätta för någon).

Våra inbjudningskort kommer att gå ut i februari är tanken, men vissa av gästerna bör väl förvarnas innan. Som våra föräldrar, åtminstone. Risken är väl att de svimmar av, annars. Vi har kommit överens om att de ska få veta nu när vi är hemma över julen, men vi vill göra det på något roligt sätt. Just nu lutar det åt att köpa någon liten sak som de kan behöva som gäster på bröllopet och julklappsrimma ihop något avslöjande.

Här är ett försök till rim som J kan skriva på, ja... säg näsdukar, till min mamma:

Det är kanske lite tidigt, men med dessa kan du torka dina tårar bort,
när jag i sommar ber om hennes hand högst upp på ett stort gammalt fort.

Traditionsmässigt ber jag nu om att för resten av livet få ta hand om din dotter, 
Med vetskapen att det är du som fått se henne växa upp och sluta läsa Harry Potter.

Självklart är det viktigt för mig att få veta vad du kommer att tycka,
och jag hoppas att presenten kommer att användas till tårar av lycka.

Är det någon som har bra idéer för hur vi kan berätta för hans föräldrar?

Fram med limmet, organzaband och pincetten!


När jag var yngre var jag medlem i en "pysselklubb". Det var inget jag berättade för människor i min omgivning med glimten i ögat eller med en tillsymmelse av humor i rösten. Nej, pysselklubben bar blodigaste allvar och tittskåpen, julkorten, lampskärmarna och allt vad det var som skapades inom ramarna för pysselklubbens träffar var visserligen många - men långt ifrån allt jag gjorde. När jag kom hem fortsatte jag att pyssla som galen, jag dekorerade gamla askkoppar, sydde om dockkläder, målade burkar till förvaring och övervägde en gång att bygga en egen hörnsoffa (denna idéen slog jag dock bort när jag insåg att det kanske inte var ett projekt man tog sig an på eftermiddag sådär). Jag var en pysslare som tog pysslet på fullaste allvar.

Men sen blev jag äldre, fick mindre tid över för hobbies och nu sitter jag här med ett liv som kretsar kring jobb och karriär. Allt jag pysslar med nu är budgetar och att sy ihop verksamheten. Det ska det bli ändring på!

Ett stundande bröllop är givetvis den bästa tänkbara anledningen till att återuppta min gamla hobby. Jag ska göra ALLT själv: inbjudningskort, festprogram, favours, namnplaceringskort, linneservetter - you name it!



Lokaljakt

Då den blivande maken i vårt förhållande är utbildad kock från grunden har han både kunskap och god smak nog att kunna komponera vår perfekta bröllopsmeny och dessutom har massor av kockkontakter bestämde vi oss för att hyra in kockar och laga maten på plats, vilket gjorde att ett av kraven då vi letade lokal var att vi skulle kunna laga mat till alla gäster där både i förväg och under kvällen.

Vi var runt och tittade på sju festlokaler i olika prisklass och med skiftande skick, allt från ett gigantiskt slott till en liten trång sportstuga mitt ute i skogen. Till slut hittade vi vår lokal: En bydgegård som låg ganska lokalt i Varberg, som var trivsamt liten och erbjöd alla de faciliteter vi krävde.

I budgeten kunde vi plocka bort runt sextusen från posten för lokal och istället trycka in samma summa under posten "dekoration".

Köket i lokalen höll industristandard, och skåpen var välfyllda med glas, bestick och tallrikar för samtliga rätter och drycker. Några frågetecken kvarstår dock: Vi vill hemskt gärna duka för gästerna i små "öar" och inte i det traditionella "E-et" som man ser på så många bröllop. Dock så innebär vår "ö-dröm" att borden kommer att uppta något mer plats, något som vi är osäkra på om lokalen sväljer. Vi kommer att lösa detta genom att under hela processen göra två pararella bordplaceringar och under dagen innan när vi dukar och fixar i lokalen, helt enkelt prova båda varianterna och se vilken som blir bäst.

Ungfär såhär roligt tyckte J att det var att leta lokaler (notera dock thermosen med kaffe och kanelgifflarna - helt omysigt var det inte):

Startskottet har gått!

Så var vi äntligen igång. Datum var bestämt, vi hade räknat ihop ungefär hur mycket pengar vi skulle kunna skrapa ihop och vi var överens om bröllopets storlek - planeringen kunde börja!

Det första vi gjorde var att leta efter lokaler. Vi satt under många kvällar och letade på internet, ringde upp och bokade in tider för att få syna lokalerna i sömmarna. Vi bestämde oss ganska omgående för att vi ville ha en lokal utan serveringstillstånd, matservering eller personal. Vi gjorde för- och motlistor som såg ut ungefär såhär:

Lokal m. serveringstillstånd och matservering, tex Restaurang
+ Mindre jobb för oss med personal på plats
+ Vi kan förutsätta att allt finns på plats, så som porslin etc
+ Vi kan med enkelhet ha en sittande trerätters då det finns serveringspersonal
+ Brett utbud i baren
+ Finns flera bra restauranger med bra läge mitt i city

- Alkoholen blir definitivt dyrare
- Vår egen handlingsfrihet blir begränsad då restaurangen antagligen har riktlinjer som ska följas
- Vi måste anpassa oss till öppettider

Lokal utan serveringstillstånd, t.ex. idrottsstuga eller bygdegård
+ Vi kan köpa in egen alkohol, t.ex. från Tyskland, vilket blir billigare
+ Vi är friare att möblera och dekorera som vi själva vill
+ Vi behöver inte anpassa oss till några öppettider
+ Vi har större utrymme att själva leta efter personal i den prisklass och kvalitet vi vill

- Mer jobb för oss själva med iordningställande och städning efteråt
- Inte säkert att allt vi behöver finns på plats

Här är två bra sajter att använda om man letar bröllopslokaler
Bygdegårdar i hela Sverige
Förmedling för festlokaler

RSS 2.0