Klara...färdiga...planera!
Är det nu jag, liksom alla planerar-bröllop-kvinnor, kommer att genomgå någon sorts personlighetsförändring? Kommer mitt och J's förhållande förvandlas från ett kärleksfullt ömsesidigt utbyte av tankar och idéer till en enda lång maktkamp kring viktiga frågor som färgteman, linnedukar och lokaler?
Kommer jag att bli en av dem - the bridezillas?
J är visserligen en ovanligt förstående och klok man (jag småfnissar fortfarande för mig själv när jag refererar till killar i min ålder som "män", men jag får väl inse att vuxenlivet och dess vokabulär är här för att stanna i min tillvaro), och kommer kanske kunna inse att en mans (haha) "delaktighet" i bröllopsplaneringen bara är något kvinnan efterfrågar för syns skull.
Skulle alla kvinnor få bestämma enväldigt över sitt bröllop, och mannens enda inblandning i planerna skulle innebära att a, hålla kvinnan sällskap vid lokalletande eller b, på ett entustiastiskt sätt hylla kvinnans alla idéer kring bordplacering, inbjudningskort etc eller slutligen c; inte ta några som helst egna initiativ gällande sin egna eller andras kläder eller övriga inköp - så skulle begreppet "Bridezillas" aldrig ha myntats.
